Som en jävla kletig gröt...
Precis så tycker jag att det är. Medberoende kallas det annars för. Jag har förstått det länge att jag är medberoende ...på jobbet är det hemskt. Men jag har inte förstått det förrän nu vad det gjort med mig !
Känner mig väldigt sorgsen över det.
Jag ska försöka förklara lite här vad jag menar.
Det har gått som en trekant . Fram och tillbaka.
Jag har alltid varit glad och pratat mycket på jobbet..men sen har det dykt upp saker som jag velat tagit upp ..men jag har inte riktigt vågat. Har gjort det nån gång och då har min kollega börjat gråta..då har jag först reagerat och blivit arg..sen har det gått över i skuldkänslor och sedan vidare i att vara clownen ...
Aldrig vågat stå för mina åsikter för att jag blir så ifrågasatt . Skitjobbigt. Sen kör man så här i etapper..fräsa ifrån ...skuldkänslor...få personen att må bra idag och vara clown..i flera år har jag gjort så här. Fattar ni att det har fastnat i halsen på mig och jag känner mig kvävd!
Det jobbiga i det här är att jag får ingen respons av min kollega. Ingen som helst diskussion . Bara tystnad och att vi bara ska typ vara som vanligt..
Nu ska jag sova !! Så trött efter veckans händelser ...kram